Om hamnen – N60°06,95‘ E24°40,90‘ –

Amiralshamnen är ESF:s hamn som ligger på ändan av Sökö udd. Hamnen byggdes 1984 för föreningens medlemmar och där ligger idag som mest ungefär 90 kölbåtar plus ett varierande antal lättbåtar. Efter en ombyggnad våren 1998 är den väl skyddad. Servicehusen Clara och Johanna färdigställdes 2006.

Läs mer om:

Amiralshamnens regler

ESF upprätthåller Amiralshamnen som en serviceanläggning för sina medlemmar. Alla medlemmar som rör sig i hamnen är skyldiga att sköta om hamnen så att den alltid är ändamålsenlig och trivsam och sålunda fyller sin funktion.

Amiralshamnsregler

Administration

Frågor i anslutning till hamnen sköts av Amiralshamnskommittén som utses av styrelsen. Kommittén består av en ordförande och ett antal medlemmar, som ansvarar för de praktiska frågorna inom hamnområdet och hjälper medlemmarna vid behov. Medlemmar och andra som vistas inom hamnområdet skall följa deras anvisningar.

Båtplatser

Båtplats beviljas endast åt i föreningen inregistrerade, besiktigade segelbåtar (undantag utgör funktionärsmotorbåtar vid motorbåtsbryggan). Kontrakt för båtplats uppgörs via kansliet. Medlem som har endast vinterplats kan hålla sin båt vid pontonbryggan en vecka efter sjösättningen och en vecka före upptagningen om det finns plats, för längre tid uppbärs avgift. Egentliga gästplatser finns inte. Båtplats får inte utlånas åt andra utan tillstånd. Vid kappseglingar och dylika evenemang, då båtplatser kan behövas för utomstående, kan specialarrangemang vidtas.

Nattvakt

Varje båtägare med båt i hamnen är skyldig att delta i bevakningen enligt fastställt nattvaktsreglemente.

Talkoarbete

Medlemmarna skall bidra till trivsel och funktionalitet i hamnen. För att hålla kostnaderna nere är det nödvändigt att alla medlemmar ställer upp på talkon som ordnas i hamnen.

Miljövård och avfallshantering

Medlemmarna bör följa de regler som myndigheterna och föreningen har fastslagit. Problemavfall, t.ex. olja, färgburkar, batterier o.dyl. får inte läggas i kärlen för blandavfall, inte heller förvaras på hamnområdet. Avfallskärlen töms under båtsäsongen, men inte vintertid. För bort ditt avfall om kärlen är fulla eller inte är i bruk. Använd olja och glykol, oljehaltigt avfall och använda bilbatterier läggs i miljöskjulet i därtill avsedda kärl.Tomma kanistrar och målburkar läggs i kärlen för blandavfall. Bortskrapad bottenfärg ska alltid samlas upp, t.ex. genom breda ut en plastfilm under båten vid skrapning, och förs själv till en station för problemavfall. Septiksugtömningsanläggningen fungerar med Amiralshamnsnyckeln och är ämnad endast för hamnens båtar. Se separat bruksanvisning.

Användning av el

Medlemmarna får normalt fritt använda el i hamnen. För större konsumtion av el (t.ex. båtuppvärmning) avtalas med ordföranden för Amiralshamnskommittén. Föreningen har rätt att uppbära kostnaderna för beräknad elkonsumtion. Försiktighet skall iakttas vid användning av el i hamnen. Locken till el-uttag på land eller brygga skall alltid vara låsta. Mer detaljer kring bestämmelserna för elanvändningen framgår av bilagan Elsäkerhet.

Trafik och parkering

Trafiken i Amiralshamnen bör inte förorsaka större olägenheter än nödvändigt. Sänk hastigheten så att det inte dammar. Parkera på anvisade områden och undvik att lämna bilen länge på nedre plan. Trailers skall ställas på övre, västra plan (där bockarna förvaras).

Porten

Porten skall vara låst. Om porten på grund av kappseglingar eller dylikt måste hållas öppen ansvarar arrangörerna för det. Portnyckeln får inte överlåtas till utomstående utom för tillfälliga reparationsarbeten o. dyl.

Sjösättning och upptagning

Föreningen ordnar lyft vår och höst. Reservera lyft i god tid enligt meddelande på hemsidan och anslagstavlan. Särskilt på hösten är det viktigt att boka i god tid så att bockarna kan placeras ut på rätt ställe. Reservera tillräckligt med hjälp för att få båten smidigt sjösatt/upplyft. Var beredd att hjälpa andra om det behövs. Sjösättning börjar i regel med båtar på nedre plan och går uppåt. Båtlyft börjar i regel med båtar på övre plan och går neråt.

Båtbockar

Bockarna skall vara ändamålsenliga och av metall. De skall vara tydligt märkta med båtens namn samt ägarens namn och telefonnummer. Lämna inte plankor, stegar, olja, färg etc. på bockens plats efter sjösättningen, endast bocken flyttas till sommarförvaring. Bockarna förs till sommarförvaring några dagar efter den sista sjösättningen och placeras ut på båtens vinterplats ca en vecka före den första upptagningen.

Master

Lämna inte masten vid betongkajen eller på nedre planen, utan för den till sin plats i mastskjulet eller  på båten. För undvikande av skador skall spridare, stag och vant, rullar samt andra utstickande beslag avlägsnas innan masten stuvas i mastskjulet. Endast masterna (inte bommar o. dyl.) får förvaras i mastskjulet och dessa bör vara märkta med ägarens namn. Behandla andras master med varsamhet. För masten till mastkranen när den är klar att lyftas på. Förbered riggningen på annan plats, så behöver de som är klara före dig inte vänta.

Förtöjning

Förtöj båten ordentligt. Båten kan förtöjas i en eller två bojar. Ifall två bojar används, skall spänningen anpassas så att grannbåten som har samma boj ligger ändamålsenligt. Förtöjning till bryggan sker med två förlinor. Det är förbjudet att använda enbart Ankarolina i för/akter på grund av linans känslighet för UV-strålning. Se till att fallen inte slår i masten. Jollar får inte förvaras på bryggan, inte ens tillfälligt.

Här kan du närmare läsa om hur båten ska förtöjas vid bryggan.

Fendertar

Båten skall vara försedd med fendertar – antal och storlek enligt besiktningsreglerna. Fenderttamparna skall vara rätt dimensionerade och hela. Fendertarna skall vara rena och spridda över hela båtens längd, också långt bak, så att båten är skyddad när grannen lägger till / går ut eller ifall akterförtöjningen ger efter vid hård vind.

Betongkajen och lättbåtskranen

Obemannad båt får inte ligga vid kajen. Kajen är till för lastning och lossning samt service och smärre reparationsarbeten. Båtskranen är avsedd för lyft av båtar som väger mindre än 3200 kg. Nyckeln till kranen är en annan än den normala Amiralshamns-nyckeln och ges endast åt medlemmar som fått skolning i användning av kranen. Nycklarna och skolningen av nya användare sköts av därtill utsedd person.

Vatten och utrustning

Ledningsvattnet är främst avsett som dricksvatten. Undvik onödigt spolande, vid behov skölj båten snabbt. Kranen på den fria ändan av slangen är menad endast för tillfällig avstängning. Stäng huvudkranen på bryggan när du har tankat färdigt. Vattenslangarna ska rullas upp efter användning. Transportkärrorna skall efter användning föras tillbaks och förvaras vid betongkajen.

Strandbastun

Strandbastun kan användas av medlemmarna. Håll snyggt – städa alltid efter dig i bastun och omklädningsrummet.  Stäng vattenkranen till bastun när du har badat.

Information

Hemsidan, nyhetsbrev och anslagstavlan används ofta för att snabbt och effektivt informera medlemmarna om praktiska frågor som berör Amiralshamnen. Kolla hemsidan och anslagstavlan regelbundet!

Avgifter för icke-medlemmar

Den som inte är medlem i ESF men vill använda föreningens utrustning betalar en avgift som fastställs årligen. Taxorna finns på ESF:s hemsida. Avgiftsbelagda är sjösättningsrampen, mastkranen och tillfällig plats vid brygga.

AMHK 2006, uppdaterad 2018

Servicehusens regler

Clara – mötesrum med köksvrå, Vaktrum, kansli

1. Boka användning av Claras mötesrum via kansliet. Meddela kontaktperson och telefonnummer.
2. I och med att du bokar möteslokalen är du ansvarig för ordningen i rummet. Städa efter dig och töm papperskorgarna. Sopa eller dammsug vid behov.
3. Nattvakt: Bekanta dig med nattvaktsreglementet!

Johanna – WC, Dusch, bastu, Städskrubb

1. Du som ansvarar för seglingstävlingar, kom ihåg att reservera bastun för hela tävlingstiden. Det är önskvärt att inte andra använder bastun under tävlingsdagar.
2. Observera tiden det tar att värma upp bastun, ca ½ timme.
3. Se till att bastun och omklädningsrummen är städade efter användningen. Rensa vid behov bort hårstrån från avloppssilarna. Använd roskisarna. Lämna inte matrester (t.ex. bananskal) i roskisarna. Kom ihåg att tömma roskisarna tillräckligt ofta.
4. Det finns tre WC:n i Johanna – ett per tvättrum, samt inva-WC i östra ändan av byggnaden.
5. Det är förbjudet att förvara och torka seglingsdräkter eller annan utrustning i omklädningsrummen.

Nycklar

Amiralshamnsnyckeln/ESF-nyckeln går till alla ytterdörrar i husen. Kansliet har egen nyckel, avsedd för administrationen.

Elsäkerhet i hamnen

Dessa anvisningar gäller för användandet av Amiralshamnens el-uttag, på land och på bryggorna. Syftet med reglerna är att garantera personsäkerheten och för att minimera risken för eldsvåda.

1. Endast kablar som är avsedda för utomhusbruk (klassificering IP 34 eller bättre) får användas som anslutningskablar och skarvsladdar.
2. Skarvkablarnas kopplingar måste alltid skyddas mot fukt. De får under inga omständigheter hamna i vattnet eller i vattenpölar på land.
3. Enligt elsäkerhetsbestämmelserna är det förbjudet att lämna anslutningskablar eller skarvsladdar på ett sådant sätt att den fria ändan kan vara till fara för barn.
4. Använd inte elvärmare, varmluftsblåsare eller kupévärmare. I specialfall måste användande överenskommas med Amiralshamnskommitténs ordförande eller med ansvarige för elanläggningarna.
5. Olovlig användning av elvärmare under vinterförvaringen kan förorsaka eldsvåda, som i värsta fall kan förstöra samtliga båtar som är i närheten. Elvärmarens användare har fullt ansvar för eventuella skador.
6. Anslutningskabeln får vara ansluten till eluttaget endast under den tid som användandet av handverktyg eller laddare kräver. En obevakad kabel som är ansluten till eluttaget, men inte i användning, kan förorsaka eldsvåda om kabeln skadas.

Historia om hamnen

Ursprunglig text: Peter Joutsi, editerad 2023 av administrationen

Från lokalförening till seglingscentrum

Esbo Segelförening grundades år 1906. Under föreningens 60 första verksamhetsår klarade man sig bra med seglarpaviljongen Paven på Pentala. Ända till 1970-talet tjänstgjorde föreningen främst som mötesplats för sommargäster i Sommarö-arkipelagen. För alla seglingsvänner var sommaronsdagarna och några veckoslut bokade för sammankomster och seglingar på Paven.

Under kommodor Aarne Castrens ledning insåg styrelsen i mitten på 1970-talet nödvändigheten med ett landfäste och en marina. Dels var det lättbåtarnas behov av en sjösättningsramp med vägförbindelse, men även de tilltagande kölbåtarnas behov som styrde planeringen. Ifall inget gjordes riskerade man en medlemsflykt till andra föreningar.
De kommande årtiondena visade att styrelsen tänkt rätt. Det ökande välståndet i landet kom att leda till en lavinartad ökning av antalet kölbåtar med långfärdsegenskaper. Då det i mitten av 1960-talet fanns några hundra registrerade långfärdsbåtar i landet hade antalet stigit till ca 7000 båtar 25 år senare!

Från idé till verklighet

Under 1970-talet utvärderade ESF:s styrelse olika hamnalternativ. Bland dem Byviken på Ramsö och olika alternativ på Sököudd. I brist på eget landfäste sjösatte lättbåtsseglarna då sina båtar i Byviken, vid Marbron och på Moisö vid Webers strand på Båthusudden.

I slutet av 1970-talet inringades östra delen av Fridhems parcell på Sököudd som det lämpligaste alternativet. Kommodoren Aarne Castren och styrelsemedlemmen Rolf Ehrnrooth förhandlade med ägarna till Fridhem d.v.s. bergsrådinnorna Clara Ekholm och Johanna Weckman, som ställde sig positivt till ESF:s planer. Deras pappa, arkitekt Sigurd Frosterus, hade ju varit ESF:s kommodor 1927-29 och han hade gjort ritningarna till Paven. Det var även han som gjorde ritningarna till presidentresidenset Ekudden och Stockmanns varuhus i Helsingfors. Bergsrådinnornas morfar amiral von Kraemer, som i tiderna ägde Fridhem, var vice-amiral i tsarens flotta – därav namnet Amiralshamnen.

Castren, Ehrnrooth samt Björn-Erik Björnström, byggnadsingenjör och senare hederskommodor i ESF, lobbade flitigt med beslutsfattarna i Esbo stad vilket ledde till att staden ställde sig positivt till ESF:s planer.

År 1979 gjorde arkitekt Marita Lemström en situationsplan över området. Planen togs med i delgeneralplanen för Sököudd. År 1981 godkändes planen och bara tre veckor senare undertecknades ett 25 års hyresavtal mellan ägarna och ESF.

Under åren 1982-83 utfördes många talkoarbeten av medlemmarna på området, där man fällde ca 100 träd, röjde och brände.

Den 6 maj 1983 blev vägen till hamnområdet klar. Kort därefter installerades en angöringsponton av Byratek, elektrisk anslutning drogs så att det lilla hamnområdet fick belysning och kajplanen jämnades ut. Den 15 oktober lyftes de första segelbåtarna upp med mobilkran för vinterförvaring på kajen.

Under vårvintern 1984 inleddes byggnadsarbetena vid hamnen. Björn-Erik Björnström var föreningens projektchef samt undertecknad (Peter Joutsi) hans biträdande projektchef. Efter offerttävlan gavs jordbyggnadsarbetena åt Perusyhtymä och pontonernas tillverkning till Rakennusvara.

Hamnen skulle ge bryggplatser för 60 båtar, 10 bojplatser och 15-20 lättbåtar på kajen.

Hamnen klar år 1984 och utvecklas med åren

Den 26 maj 1984 skedde grundstensmurningen under ledning av kommodor Gustav Dahlberg. Den egentliga invigningen med nästan 100 medlemmar närvarande ägde rum den 24 juni 1984.

År 1995 var ett viktigt år i hamnens historia. Då donerade markägarna parcellen till ESF och följaktligen kunde föreningen planera och investera på fastigheten långsiktigare. Sålunda är ESF idag den enda föreningen i huvudstadsregionen vars hamn ligger på egen mark.

Ända fram till år 1998 var pontonbryggorna placerade i formen av ett T, med båtar förtöjda även på yttre sidan mot farleden. Den kraftigt tilltagande båttrafiken och ökade storleken på föreningens segelbåtar ledde till en helt ny layout och nya pontoner. Hamnen – i dess nuvarande utformning från 1998 – planerades så, att samtliga båtar har vågskydd och ligger innanför pontonerna. Hamnen har nu c. 90 bryggplatser.

År 2007 färdigställdes hamnens kansli- och servicebyggnader Clara och Johanna – döpta efter donatorerna. En avsevärd förbättring för lättbåtsseglarna, som äntligen fick omklädningsutrymmen med dusch och bastu.

I dagens läge sjuder Amiralshamnen av verksamhet: gråsprängda pensionärer polerar sina båtar vid bryggorna medan barnen och ungdomarna vimlar med sina små jollar kring båtrampen och på kajen.

Trots att vi har en jättefin hamn är den aldrig “färdig”. Processen med att förbättra och utveckla hamnen fortgår i den takt föreningens ekonomi tillåter.